Jag är inte skapad för att vara ensam, detta funkar inte hur ska jag överleva alla dessa dagar tills Patrik kommer hem?
Ja jag vet inte riktigt hur jag ska klara dom, men jag antar att det blir lättare med tiden?
Så kanske lagomt tills han kommer hem har jag vant mig med att sova själv eller något i den stilen. För som det är nu vill jag inte ha det, det är verkligen hemskt.

Cicci har varit här hela kvällen men när hon gick vid en 12 så var det som att en stor klump satte sig i min mage och att någon slängde ett lass grus och sten över mina axlar, min hörsel blev dessutom tusen gånger bättre - alla som känner mig vet att jag typ har "kass" hörsel -
Jag vill inte mera jag vill lägga mig ned och dö sluta känna att tårarna bränner innanför ögonlocken och sluta känna denna enorma ensamhet.

Det var ju just för att slippa denna hemska känsla som vi skaffade inte bara EN utan TVÅ katter. för att dom skulle hålla mig lite sällskap när Patrik är borta ifrån mig. Men just nu så hjälper det inte det minsta lilla :(

Vi märker väl om jag somnar något inatt eller om jag ligger vaken tills det blir ljust och dags fö att kliva upp som jag brukar kunna göra när jag ska till och sova ensam.